Precis invid strandkanten breder Villa AM ut sig i skogarna utanför Borlänge som en studie i stillsam monumentalitet – en villa som, trots sin skala i förhållande till vad man kan förvänta sig i ett sådant område, känns både djupt förankrad i sitt landskap och fint avstämd mot ett samtida sätt att leva. Huset har utformats som en komposition av låga, horisontella plan och omsorgsfullt staplade volymer, där tyngd och lätthet balanseras med ovanlig säkerhet: breda taklinjer sträcker sig ut över platsen som skyddande skärmar, medan generösa glaspartier löser upp gränsen mellan interiörens liv och de omgivande tallarna. Det som särskiljer projektet är hur dess materiella språk balanserar gestaltningen och förstärker känslan av tillbakadragenhet. Detaljer i mörk metall, grov träpanel, betong och en tung stenbas ger huset en taktil och jordad närvaro, vilket gör att det naturligt finner sin plats i den karga svenska miljön snarare än att bara uppta den. Arkitekturen tycks följa terrängen och öppnar sig mot terrasser, trädäck och långa utblickar över vattnet, så att upplevelsen av huset blir oskiljaktig från topografin omkring det. Vi ville skapa ett hem format lika mycket av utblickar, ljus och årstidernas växlingar som av själva omslutningen. Kompositionen har också en filmisk kvalitet. Från ankomsten upplevs huset som återhållet och skyddande, med lagerbyggda fasader och skyddade övergångar; från landskapssidan öppnar det sig desto mer dramatiskt i glas, plattformar och generösa utomhusrum. Det är just den kontrasten mellan privathet och öppenhet som ger projektet dess spänning och elegans. Villa AM söker inte det spektakulära på ett uppenbart sätt. I stället erbjuder det en mer sofistikerad form av lyx: en fördjupad närvaro i naturen, precision i proportionerna och en lugn, djupt genomarbetad relation mellan arkitektur och plats.

Högt ovanför den Liguriska kusten med spektakulär utsikt över medelhavet, är Alassio Hills tänkt som en stillsam förhandling mellan det brukade landskapet och stadens lager av arkitektoniskt minne. Projektet är ett flerbostadshus placerat i brant terräng där terrasseringar, stödmurar och trädgårdsrum är lika självklara delar av den lokala byggnadstraditionen som tegeltak och ljusa stenfasader i byarna nedanför. Från början ville vi att arkitekturen skulle kännas som en del av platsen—inte som ett objekt som placerats hit utifrån, utan som en vidareutveckling av det som redan finns: sluttningens agrara logik, det avvägda mediterrana sättet att leva, och den särskilda relationen mellan land, stad och hav som präglar den italienska rivieran. Alassios urbana liv ligger tätt intill strandlinjen, men kullarna precis bakom rör sig i ett annat tempo—olivlundar, cypresser i siluett, torrmurade stenväggar och långa utblickar som vecklar ut sig i lager. Vår ambition var att låta byggnaden delta i topografin: att “komma till” som en serie terrasser snarare än en enda gest, och att läsas som formad lika mycket av lutningen som av programmet. Volymuppbyggnaden följer denna idé om stratifiering. Breda horisontella plan stegvis anpassade efter marken skapar generösa uterum—loggior, balkonger och takterrasser—som låter vardagslivet flytta ut i landskapet. I stället för att rama in utsikten som ett enda panoramatiskt spektakel erbjuder byggnaden en sekvens av perspektiv: mot havet, över sluttningens trädgårdar och tillbaka mot de taklandskap och stenstrukturer som binder ihop regionen. På så sätt tar projektet upp en välbekant Ligurisk hållning—arkitektur som mellanled mellan inne och ute, mellan skydd och öppenhet—men uttrycker den med en samtida klarhet och precision. Materialmässigt förankras byggnaden i travertin—valt inte bara för sin tidlösa, taktila kvalitet utan också för sin starka kulturella koppling till Italien. Travertin bär på en omisskännlig association till italiensk arkitektur genom århundraden; det är en sten som format Roms monumentala arv och som fortfarande förmedlar en känsla av beständighet och tyst självklarhet. I Alassio Hills används travertin som ett sammanhållande hölje: den ger fasaderna en mjuk, mineralisk lyster som svarar mot det starka kustljuset, samtidigt som volymerna får en nästan geologisk närvaro—som en fortsättning på de stenlagda terrasser och stödmurar som definierar sluttningen. Här blir balansen mellan tradition och exklusivitet viktig för oss. Vi var aldrig intresserade av en bokstavlig imitation av historiska former; i stället eftersträvade vi en igenkänning som uppstår genom proportioner, materialens ärlighet och en respektfull relation till landskapet. Projektets samtida karaktär uttrycks genom återhållen detaljering, stora glaspartier och hur uterum formas som beboeliga trösklar. Glasräcken och generösa öppningar lättar upp massan och gör att arkitekturen kan kännas både förankrad och luftig—solid där den möter marken, och alltmer öppen där den möter horisonten. Det omgivande landskapet behandlas inte som dekor, utan som en arkitektonisk motpart. Branta tomter kan vara krävande, men i Ligurien är de också en inbjudan: terrängen föreslår naturligt terrasseringar, plantering och skapandet av utomhusrum som följer sluttningens logik. Här omsluts byggnaden av lager på lager av trädgårdar—en befolkad terräng av trappor, sten och vegetation—så att arkitekturen, ur många vinklar, snarare tycks växa fram ur platsen än placeras ovanpå den. I Alassios sammanhang—där stadens liv möter landsbygdens långsammare rytm—är Alassio Hills tänkt att läsas som en komponerad fond för vardagslivet: diskret, varaktig och omsorgsfullt utförd. Den hör hemma i sluttningen genom sin terrasserade hållning och sin mineraliska palett, och i samtiden genom sin öppenhet, precision och ett lågmält men exklusivt lugn. För oss är projektet i grunden en fråga om kontinuitet: att föra platsens språk vidare utan nostalgi, och att erbjuda ett modernt sätt att bo på den italienska rivieran som känns både förankrat och självklart.

V House ligger på en klipptomt i Värmdö, i de inre delarna av Stockholms skärgård, där skog, granit och hav möts på nära håll. Huset är ritat för ett ungt, socialt par och är i första hand tänkt som en sommarretreat för längre vistelser och generösa sammankomster, men med tillräcklig tyngd och komfort för att fungera som en fristad året runt. Redan från första platsbesöket fick arkitekturen följa terrängen i stället för att motarbeta den. Huset vecklar ut sig som en L-formad volym som varsamt omfamnar hällens kontur, kompletterad av två mindre byggnader som trappas ned längs sluttningen samt en sammanbindande terrass som knyter ihop helheten till en låg, sammanhållen komposition. Ambitionen har varit att beröra landskapet så lätt som möjligt, bevara så mycket som möjligt av platsen och samtidigt koreografera rörelsen mellan sol, skugga och utsikt. En ledande idé var “countryside elegance”: ett rent, förfinat uttryck förankrat i material som känns självklara i sammanhanget. Exteriört ger mattsvarta ytor, granit och ett sedumtak huset en lågmält grafisk närvaro mot klippan och tallarna. Interiört blir paletten varmare och mer lagerbyggd, med två kulörer av ek, granit, svensk grön marmor, betong, ullmatta och linnedraperier som tillsammans skapar en taktil, stämningsfull fond för både vardagsritualer och helggäster. Spröjs infördes för att dela upp stora glaspartier, ge mänsklig skala och extra ombonad känsla under mörka höstkvällar. Det som först föreställdes som ett sommarhus har, sedan färdigställandet, utvecklats till något mer permanent i klienternas liv: en bas dit de återvänder inte bara under högsäsong utan även de flesta helger och lov – ett samtida skärgårdshem som balanserar avslappnad lantlig charm med en tydligt skräddad arkitektonisk karaktär.

Villa N ligger längst ut på en stillsam udde i Vendelsö, söder om Stockholm – en lugn vattennära oas där vår beställare valde att byta en hektisk, global storstadstillvaro mot ett långsammare, naturdrivet liv. Huset är komponerat som en låg, lagerlagd siluett i det plana landskapet och förankrar vardagens rytmer i himmel, trädgård och hav, samtidigt som det behåller en diskret relation till den omgivande förorten. Mycket restriktiva bestämmelser för både byggnadsarea och höjd blev en central drivkraft i gestaltningen snarare än en begränsning. För att förstärka rymdkänslan låter arkitekturen interiören sträcka sig utåt: en balkong löper runt huset som en sammanhängande promenad, förlänger rummen ut i friska luften och erbjuder skiftande utsiktspunkter under dagens lopp. Invändigt drar en dubbel takhöjd och generösa glaspartier ljuset djupt in i planen och skapar långa, filmiska siktlinjer, så att huset upplevs större än sin faktiska yta och ständigt visuellt kopplat till det omgivande vattnet och grönskan. Volymen är organiserad i lugna horisontella band som visuellt reducerar husets höjd och ger det en förankrad, nästan självklar närvaro på tomten. Planmässigt följer hemmet en enkel S-formad rörelse: i ena änden vecklar en terrass ut sig mot uddens spets, i den andra samlas en mer skyddad baksida kring ett ensamt träd och bildar ett stilla uterum. Båda är ständigt närvarande i blickfånget inifrån, vilket gör huset till ett finstämt instrument för att följa väder, årstider och dygnets skiftningar. På tomten kompletteras huvudbyggnaden av ateljé, gästhus, bastu och garage, som tillsammans läses som en liten samtida gård. Helheten är kalibrerad för långa, sociala somrar såväl som intima vinterhelger – en vardagsretreat formad för vänner, utökad familj och den sortens långsamma, lustfyllda samvaro som får lov att byggas upp över decennier.