Villa M är gestaltat som ett örnnäste med utsikt över Göteborgs vackra skärgård från sin utsiktspunkt på den högsta höjden i omgivningen. Snarare än att presentera sig som ett objekt på kullen är huset utformat för att dra sig tillbaka in i landskapet: dess volymer är utskurna i klippan, trappar och glider med den naturliga topografin så att arkitekturen känns förankrad, nästan geologisk, snarare än tillämpad.
Boendet är organiserat över tre terrasserade nivåer, sammankopplade genom flera visuella och rumsliga element. Ett definierande drag är vattenaxeln som börjar i trädgårdspoolen och faller ner som ett vattenfall genom ett glaserat atrium i hjärtat av huset. Detta vertikala tomrum är ett av de första utrymmena man möter från den nedre entréplanet, och drar dagsljus djupt in i planlösningen och syr samman interiör och landskap som en kontinuerlig, flytande sekvens.
